En del av det material som försvaret skänkte

Jag meddelade även ungdomsfängelset att de själva får ordna lossningen med hjälp av en truck eller ta hjälp av de intagna ungdomarna. Bilderna visar hur det blev.

Onsdags förmiddag var båten i Venspilts och därefter är det en resa med bil i cirka 4 timmar, cirka 300 kilometer.

Sedan början av 1990-talet har församlingen haft Cesis som sin vänförsamling.

Ett av logementen

Sändningen var uppdelad i två delar. Dels alla de varma kläder och leksaker som församlingsborna hade skänkt, dels den största delen av 12 pallar med varma kläder skänkta av försvaret.

Kläderna från försvaret var avsedda för ungdomsfängelset.

Ungdomsfängelset är enda i hela Lettland för pojkar, motsvarande för flickor ligger i Riga.

Elstängslet, visserligen skyddat av ett stängsel av hönsnät, men ändå!

Det är som att komma in i en annan värld när man besöker pojkarna.

Den inre miljön är inte mycket att yvas över.

Pojkarna sover i åtta stora sovsalar, 25 i varje, vilka är möblerade som logementen, fast utan klädskåp.

De få privata kläder som finns hänger på några krokar på väggen.

Vid vårt besök där tidigare blev vi förvånade över det vi såg, och lyckades få lossa kläder från försvaret till dem.

Hela anläggningen är omgiven av ett sex meter högt, grått trist plank och som om inte det skulle räcka, för säkerhet skull på insidan ett el-staket med 20.000 volt, ganska otäckt.

De flesta pojkar kommer från helt utblottade familjer, oftast på grund av föräldrarnas missbruk.

Lossnig, under övervakande av en kommunrepresentant

Det övriga som vi sände över skulle bland annat till diakoniverksamheten, som hjälper bl.a. alla med små inkomster i Cesis.

Natthärbärget för utslagna män som kyrkan bedriver tillsammans med Cesis kommun.

Barnhemmet som har 35 barn från 2 år upp till sexton år.

Det är barn som i många fall inte har någon anhörig kvar i livet, eller der familjesituationen är sådan, att föräldrarna inte kan i vissa fall ge dem mat för dagen, vilket får till följd att dessa barn aldrig får några besök av anhöriga.

Som synes var det handkraft som gällde vid lossningen, med ryggen mot kameran min guide

Den femte mottagaren var Meza-skola, som är den internatskola som tar han om alla astmatiska barn i Lettland.

Att komma in i Meza-skola är som att förflytta sig tillbaka till 1940-talet svenska skolor.

Högt i tak, torftigt möblerat, men med en glädje och framåtanda både hos elever och lärare.

De elever som inte blir friska, klassas som invalider, och får förmånen om gratis resa på kommunala transporter. Mörk framtid för många.

Jag följde med runt till de olika mottagarna där uppskattningen blev stor över det som församlingsborna hade skänkt till dem.

Senare på kvällen träffade jag olika personer från Cesis församling.

Sändningen lossad och det som skulle till de andra ställena ligger sorterat i olika högar

Vi hade fått tipps om att i Cesis regionen fanns det en vanlig grundskola Peter-skola, drygt 50 km öster om Cesis, som har tagit hand om 12 gatubarn från Riga i åldrarna 5- 16 år.

Det besked vi hade fått var att de saknar nästa allt, så varma kläder och leksaker till dem fanns med i sändningen.

När avresan närmade sig hade det spridit sig bland kyrkans anställda, att jag skulle åka över Cesis, och även besöka Peter-skola för att med egna ögon se vad som fattades dem.

Hela min bil blev full av det som kyrkans personal ville att jag skulle ta med mig till gatu-barnen.

Tidigt på torsdagsmorgonen åkte jag till Peter-skola, jag hade fått med mig en guide från Cesis kommun, annars hade jag ej hittat fram.

Sista pallen med vinterpjäxor ska in i förrådet

Besöket i Peter-skola var bland det värsta jag har sett, det verkar som om de saknar det mesta.

Bland annat hade de gamla skolbänkar och nästan inga skolböcker.

Desutom dåliga toaletter mm.

Mer om detta när vi gjorde en resa dit i december.

Vi kommer under våren från internationella kommittén, genom vänortsombuden, försöka få till stånd en ny sändning till bl.a. Peter-skola.

Förhållandena var där värre än vi hade föreställt oss.

Torsdag efter lunch som hade intagits i Meza-skola åkte jag till Venspits där båten skulle av klockan 19.00. Detta är en ren fraktfärja, men de har god mat. Somnade tidigt.

Vid nyår kom ett stort tack från ungdomsfängelset, de varma kläderna hade kommit väl till användning i det bistra klimatet.

Bilder och text, Per Carlström

Till början

---

Sidor under uppdatering, © JC-WebDesign