 |
På dessa krokar och hyllor fanns alla 25 ungdomarnas kläder |
Vid mitt samtal vet vår ciceron så berättade han att återfallsprocenten är cirka 10 %.
Det övervägande antalet intagna ungdomarna sitter inne för stöld.
Det fanns ingen som hade dödat någon eller begått något våldsbrott. De flesta kommer ifrån olika barnhem runtom i Lettland, som när de "sparkas" ut därifrån inte har någon stans att ta vägen.
Deras hemförhållande består till övervägande del av missbrukande föräldrar om de ens har några.
 |
En av det tiotalet skänka maskinerna |
Förutom skolutbildning får de lära sig att bearbeta trä och metaller.
Samtliga maskiner i snickeriet var skänkta av svenska företag.
Innan de får börja att använda dem är det först en månads genomgång av hur man använder dem och säkerhetsföreskrifter.
 |
Inifrån andaktrummet där ungdomarna har gjort all inredning i snickeriet |
Ett kapell fanns också inom området och alla bänkar mm av trä hade ungdomarna själva gjort.
Vid min undran om de fick 50 tusen kronor för att måla den trista palissaden, svarade han att det fanns andra saker att lägga pengarna på.
Inne på anstalten var atmosfären avspänd.
 |
Metal och träarbet som färdigstälts an ungdomarna |
Vid min fråga om någon hade rymt därifrån blev svaret nej.
Den som sitter i övervakningstornet kontrolleras själv flera gånger om dygnet för att tillse att personen inte har någon bok eller tidning med sig som skulle kunna störa koncentrationen.
Vår ciceron hade besökt Tidaholmsanstalten, vilket gjort ett djup intryck på honom.
 |
Blandat trä och metallarbeten. |
Jag frågade också hur det var att själv vara inlåst hela dagarna, men han hade inget emot det.
Han hade jobbat här i 15 år.
Avsikten med vårt besök var att se om vi kunde hjälpa dessa intagna med kläder, så att de ej skulle behöva frysa när de släpptes ut.
Nu visade det sig att de intagna bara hade de plagg de stod i.
Vi så hur de hängde den lilla tvätt de hade på tork på fönstergallren.
 |
En av vakterna och damen från Röda korset som ledsadgade oss |
Nu har vi bara det delikata problemet, hur får vi över allt vi har fått.
Vi fick mycket från försvaret som ska till Cesis.
Det är till barnhemmet, natthärbärget, diakoncentrat som delar ut till alla fattiga inom området, samt till ungdomsfängelset.
Alla tar med tacksamhet mot det de kan få, för här har man inte så mycket av någonting.
 |
Allt träarbete mycket välgjort. Dessa hus står i en säng som någon har gjort |
Ett av transportproblemen är att ingen hyr ut någon bil eller lastbil om man ska till Lettland, Estland eller Litauen.
Alla tror att man ska sälja den svart.
Är det någon företagare eller biluthyrningsfirma i Stockholmsområdet som kan ställa upp, vore vi och säkert mottagarna mycket tacksamma.
Cesis ligger 10 mil nordost om Riga.
Efter detta besök splittrades vår grupp upp på olika arrangemang och jag passade på att titta på ett stort EU-projekt. Mannen bakom detta är en av Cesis stora affärsmän som nu vill förverkliga sina drömmar.
Det gick ut på att omdana landskapet till att bli mer anpassat för rekreation. Varje hus låg så att man inte hade någon insyn från grannarna och de låg alla vid olika små insjöar. Man räknar med att under en tioårsperiod ha byggt ett 100- tal av dessa hus.
Innovatören hade själv ritat alla hus, och på så sätt kunde han ha kontroll på hur det blir, dessutom kommer alla hus att anpassas individuellt till platsen där de ska byggas.
Vi förevisades där hur man på ett nytt sätt förbinder husen med vatten, avlopp och telefoni. För ändamålet var en tysk maskin inhyrd som utifrån en två meter djup grop borrade sig vertikalt maximalt 100 meter åt gången. Den styrdes av en dataskärm som hade alla uppgifter om avstånd och nivåskillnader inlagda i sitt minne. På detta sätt skonades naturen från fula ledningsgravar. Mycket intressant.
 |
Några av middagsgästerna, från Cesis och Tyresö församlingar |
Middag på Provence hotell där även delar av kommunen och kyrkans representanter slöt upp.
 |
Yv från andaktsrummet på ålderdomshemmet. Det utnyttjas av alla trosinriktningar |
Tisdag 7 juni
Frukost på kafféetVi gick runt och tittade på staden samt besökte ålderdomshemmet, där vi även besökte deras andaktsrum.
 |
Ett av de tre skelett som vi såg framgrävda, rengjorda i samband med värmeinstallationen |
Vi hann även med att titta på arbetet med att lägga in golvvärme i kyrkan.
I första halvan av kyrkan var det redan inlagt men i den andra halvan hade man stött på smärre bpoblem.
Man hade funnit flera skelett vid utschaktning för värmerören.
En arkeolog från Riga var där för att sköta utgrävandet av skeletten.
 |
Silverpeng |
Hon visade oss också en peng ifrån Sverige, den skulle enligt henne vara över 300 år gammal.
Den sista halvan av det som återstod av utschaktningen var ej ännu påbörjad, man hade blivit försenad av det man hitills hade hittat.
Under den tid som golvvärmen installeras i kyrkan, pågår verksamheten som vanligt.
Församlingsmedlemmarna är mycket engagerade i detta arbete och många av dem har även bidragit ekonomiskt till detta.
 |
Försiktig utgrävning |
Klockan 13 avfärd till Riga för att flyga därifrån klockan 17.20 och på Skavsta flygplats klockan 17.35.
Den lunch som vi tänkt äta i Riga fick utgå, för det var sådana köer att vi blev rädda att vi inte skulle hinna ut i tid till incheckningen.
Sen lunch/tidig middag intogs på flygplatsen.
Resan hem gick bra och vi möttes av vår kvinnliga chaufför på Skavsta flygfält.
Bilder och text, Per Carlström