Riksnyheter

Bild utanför ingången

I dag skulle vi besöka Tekniska museet med vårt barnbarn Marcus.

Det var många år sedan man var här med de egna barnen, vi brukade gå på bland annat detta museum varje år.

Det skulle bli spännande att se hur det numera såg ut. Telemuseet var nu borta och även det stora elloket och spårvagnarna.

Skulle man känna igen någonting och skulle det nya kännas bra.

En liten del av stora hallen

Inte mycket folk när vi anlände, inte ens parkeringen var fullbelagd.

Detta skulle bli det första museum som Marcus skulle besöka.

Vi valde det för att här kan barnen få röra på vissa saker och utforska hur det fungerar i Teknorama, utan att bli åthutade hela tiden.

Marcus uppe där lokföraren normalt står

Detta museum tar inträde, det har regeringen bestämt, troligen för att det är en stiftelse.

Vi betalade och gick in och ner i den stora utställningshallen, där gamla ångmaskiner tillsammans med flygplan, bilar och ett ånglok står.

I trappan på väg ner i gruvan

Marcus var helt hänförd över det han såg.

Han ville kliva in i alla bilarna, men han respekterade att man inte får göra det.

Loket däremot var det tillåtet att klättra upp i.

Vi gick upp på hyllan där det finns en del av en cockpit utställd, som man kan titta in i.

Interiör från gruvan, visar hur det gick till då det begav sig

Nu skulle vi gå ner i gruvan.

Lite rädd var han nog, men farmor tog honom i handen och tog ett trappsteg i taget tills vi alla var nere i botten av denna visningsgruva.

Mycket informativt om man läser på skyltarna, och om man inte orkar det, så säger de figurer som skildrar hur det var att arbeta i en gruva för länge sedan, väldigt mycket.

Strax efter gruvans utgång, visar man två gubbar som håller på och byter om. Dem skulle Marcus se närmare på.

Gamla gruvvagnar

De utställningssalar som kommer direkt efteråt var omgjorda.

Det var inte längre så många modeller, och det kanske var bra för nu tittade man mera på dem som fanns.

Vi tog hissen upp till den översta våning som var öppen.

Både på den och våningen under så är det inte mycket som känns igen.

Allt om fysiologi, naturen var borta, likaså utställningen om 1950-tals lägenheter, hur man brukade skogen, materialhantering, boktryckeriet.

En gammal modelljärnväg, fortfarande mycket populär

I stället fanns där det mesta av alla telefoner som Tele-verket och Ericsson tillverkat under åren det begav sig. Faktiskt mycket snyggt visat.

En tv-studio för direktsändning fanns det också.

Den gamla fabrikshallen där maskinerna drivs från remmar i taket var kvar.

Borta var även modelljärnvägen, den hade flyttat ner bredvid entrén, blivit som ett huvudnummer efter att mer eller mindre varit inslumrad under alla tidigare år.

Det var nånga föräldrar som ångrade att de glömt digitalkameran hemma

Att titta på när det kördes på tåganläggningen det gillade Marcus, ja inte bara han utan även farfar, tillsammans med många andra barn och deras föräldrar.

Visning på bestämda klockslag och nu är tåganläggningen mer synlig, eftersom man har glasväggar runt den, det går inte att missa den, till nackdel för de föräldrar som inte hann i tid utan fick vänta två timmar innan nästa tågkörning.

Ronny Petterssons bil

När det nu är första gången för Marcus att gå på ett museum ville vi göra det lite festligare, vi gick ner i gången som leder till kaféet.

Till höger när vi kom ner där, var det en specialvisning av racerbilar, bland annat Ronny Petterssons bil.

Marcus ville även här kliva in i bilarna men avstod när vi sa att det fick man inte.

Till slut hade han tittat färdig och då hägrade ett glas saft och en kaka för honom. Barn kan ibland vara riktigt kinkiga, Marcus tänkte börja kinka, men då skrek och grinade en flicka några bord bort från oss. Marcus tystnade direkt. Han tycker tydligen inte om att man skriker och bråkar.

Robot med läskiga ögon, enligt Marcus

Efter att vi äldre hade fikat och också fått varsin kaka, gick vi tillbaka till den stora hallen, ner i gången bort mot Teknorama.

I gången var det en robotutställning.

Rätt så kul att se vad en del av robotarna var programmerade till att kunna göra.

En silverfärgad robot fanns där, nästan lite lik en människa, den tyckte Marcus inte om. Samma sak uttryckte han, när han efteråt fick se på de bilder som jag hade tagit under besöket.

Instrumenten trollband Marcus, vilken ska jag trycka på, tycks han tänka

I Teknorama får barnen prova på att göra många olika saker, och man behöver inte vara rädd för att prylarna ska gå sönder.

Rutschkanan och olika instrument var det som slog an mest.

Det var inte lätt att få med sig grabben därifrån, det hade vi nog trott tidigare, det var därför vi besökte detta rum allra sist.

Så bra som Marcus uppförde sig, ser vi fram mot att ta med honom på flera museer. Närmast i tiden ligger Naturhistoriska med alla djur.

Bilder och text, Per Carlström

Till början