Övriga artiklar



Noras festdagar

post

På väg till Stora torget


Besökte idag lördagen den 7 juli Nora, där det var fullt med folk.

Det var förutom mig själv, frugan Iréne, vår dotter Åsa med sin man Paul och deras son Calvin.

Dessutom var Pauls föräldrar, Carol och Peter, från England med.

Vi hade vid 10-tiden åkt från Uppsälje som ligger en bit från Vansbro ner till Storå, Lindesberg där dottern bor, för att efter kaffet åka till Nora i två bilar.

Vädret på vägen ner till Storå var omväxlande med regn och uppehåll, men när vi åkte till Nora så om inte solen sken så var uppehåll i alla fall. Vi lyckades på något sätt komma in till centrum där vi hittade var sin parkeringsplats.

post

Calvin i karusellen medans farfar övervakar


Det hade stått i avisan att det skulle kosta en tjuga att parkera men vi såg inte till någon som ville ha betalt utan använde parkeringsskivan.

Två timmar fick man parkera.

Det var fullt med folk, likaså med stånd att köpa allehanda saker i.

Vi gick förbi stånd med bland annat jordgubbar, klockor, korvar, glass ja allting som man brukar finna på dessa marknader.

Vi hade två mål, lokstallarna och en barnteater. Barnteatern hade fått något tekniskt problem så den var senarelagt flera timmar, men järnvägen skulle var öppen. Det var ett tivoli på stora torget och där fick Calvin åka karusell, han satte sig i en bil. Alldeles bredvid karusellen såg vi en liten flicka vinna en jättestor chokladask i ett stånd (chokladhjul) där man spelade på olika nummer.

post

Alla ätandes godis



Vi traskade vidare ner mot järnvägsstationen, efter det att Peter och Carol hade provianterat godis, som vi alla fick smaka.



När vi nästan var framme så delade vi upp oss, jag gick till lokstallarna och de övriga skulle först titta på alla olika maskiner som visade vad de kunde göra på en idrottsplan.



post

Detta är nog en bild som bara tågälskare kan njuta av


Vid min förfrågan på järnvägsstationen, Nora Bergslagens Järnväg, var lokstallarna låg så svarade de att det är bara att följa spåret, men att för att komma in måste man gå med på en guidad visning.


Jag gick fram till lokstallarna och där var det en som höll på med att reparera ett fordon som man kan byta slipers med.


post

Tjänstebilen, troligen inget förmånsvärde åsatt på denna modell


Han berättade att de jobbar alla ideellt och att de dessutom hade byggt denna maskin själva.


Jag fick lov att gå in och titta där de olika dieslarna stod.


Jag såg att de även hade köpt tillbaka en av de diesellok som tidigare hade trafikerat banan, när SJ sålde ut nästa alla lok som hade stått i olika beredskapsförråd.

post

Instrumentbredan


I denna verkstad fanns det dessutom en bil ombyggd för att kunna köra på järnvägen.


En rälsbuss som var den enda i sitt slag i hela Sverige, den var byggd för denna järnväg och ett mer normalt diesellok fanns också där.

Efter detta ringde jag till dottern och hörde efter var de var någonstans.



post

Jenny berättade att det hade varit så mycket folk där, så hon hade inte hunnit med att fika


De hade sagt att de skulle gå till stationshuset men där fanns de inte.

Åsa hade träffat en gammal klasskamrat Jenny, vid godsmagasinet, som är länsveterinär och även känd från TV.

Jenny tjänstgjorde idag med att svara på frågor vid hästuppvisningen, där det var många hästar som man fick rida på.

Senare skulle vara en uppvisning av olika raser.

post

Calvin med ballong


Vi var nu återförenade och gick förbi stationen på väg att köpa glass, Örebroglass hade någon sagt till oss var den bästa.


På vägen dit fotade vi Calvin när han sitter på ett trappsteg till en gammal personvagn.


Calvin hade tidigare fått en ballong och den var han så glad över.


post

Tåghemmet


Här kom nu en överraskning för oss.

Nere vid vattnet stod det uppställt personvagnar och restaurangvagnar, det var olika som hade servering och möjlighet att övernatta där.

Några ägdes av tåghem, en form av boende på tåg som jag trodde hade gått i graven för länge sedan.

Bodde och åkte själv med ett sådant under en vecklång skolresa. Mer om det en annan gång.

post

Ove i sin Deckarvagn


Från en godsfinka hängde det ut en svensk flagga och en ampel med blommor i fanns det också.

Det tittade ut en man i finköppningen, och jag frågade om han bodde där.

Nä svarade han, jag har köpt vagnen.

Han hade köpt godsfinkan, jag trodde det inte var sant.

Han heter Ove och har i finkan öppnat en ”Maria Lang Deckarvagn”. Han kommer att hålla den öppen hela sommaren, och han hade idag öppnat den för allmänheten för första gången.

post

En av alla besökare som var inne i vagnen


Där inne finns en kavalkad av Maria Langs alla böcker, samt bakom ett fönster får man se ett mord ur en av författarinnans böcker.

Jag fick höra att Ove under flera år tidigare hade haft teater ute på ön (Alntorps Ö) för barn, men villa sadla om och vänder sig nu till vuxenpubliken.

Det kommer att anordnas promenader under Oves ledning sant att vissa kvällar spelas upp olika stycken av Maria Langs deckare.

post

Alla glassar uppätna



Lite längre bort ner mot vattnet såg vi det lilla huset som sålde enbart glass.


Vi köpte alla olika smaker, jag tog en med choklad och chili, god, och lilla Calvin åt uppe allt han fick i sin bägare.


När vi nu ställde kosan mot bilen började det att lätt regna när vi kommit halvvägs upp för backen.


post

Kön var lång til denna attraktion, trots att det nu hade börjat att regna

Vi gick förbi ett ställe där man kunde få gunga/hoppa i en gunga modell bungy-jump.

Bensinen vid utfarten 11,23/liter så vi fyllde upp tanken, och här vid denna infart/utfart såg vi de stå och vilja ha 20 kronor i parkeringsavgift.

Calvin somnade direkt i bilen.

Vi åkte vidare till Uppsälje där nu kvällen lägrar sig. Inget regn.

Bilder och text, Per Carlström

Till början


Sidor under uppdatering, © JC-WebDesign