Hav

Fuktigt, tätt

Höstlov, det finns väl inget så roligt för barnen som att tillsammans med föräldrar eller mor/farföräldrar utforska nya spännande saker.

Vi, min fru och jag hade tur och fick denna fredag låna det äldsta barnbarnet.

Vi började med att besöka Akvariehuset.

Efter att entren erlagts, så gick man upp en trappa till regnskogen.

En Mal

Det var lite läskigt när det blixtrade och åskade, och sedan otroligt fint när solen kom tillbaka

Det var också en hängbro som man fick gå försiktigt över.

Här uppe var det växterna som dominerade även om det fanns några fiskar där också.

De största fiskarna om de nu tillhörde regnskogen, de fick man syn på när man gick ner igen.

Avvaktande haj

Det som defenitivt drog till sig barnens blickar, det var det stora akvariet som det fanns hajar i.

Vi vuxna var lika faccinerade som de ”små” telingarna.

Det var lönlöst att försöka få med sig Marcus den första kvarten.

Han ställde sig på knä för att bättre kunna se på den storfläckiga rödhaj, som emellanåt kom fram till fönstret och lade sig på botten, såg det ut som.

Man hade gjort det möjligt för de minska att komma väldigt näsra fiskarna. En liten glastunnel för dem att krypa in i.

"Hitta Nemo"-fiskar. De är mycket mindre i värkligheten, än det man tror när man ser dem i tv-rutan

Efter en stund när Marcus tittat färdig på de stora hajarna så upptäckter han en Muräna och också två ”Hitta Neno”fiskar.

De två sista så inte mycket ut för världen, till storleken så att säga.

Jag hade själv inte sett den om jag inte hade kollat runt medan barnbarnet tittade på hajarna i början.

Det fanns gott om små akvarier runt om i byggnaden. En innehöll en sebrafisk, jag tror den heter så. Fulsnygg sak.

Ett annat innehöll den nordamerikanska dolksvansken, kungskrabban.

För de som ville fanns det en nedgång till underjorden. Man visade hur det ser ut på undersidan av samhället med allt skitigt slam. Ett vattenfall fanns också.

Sebrafisk, giftig

Detta var perfekt för Marcus, inte för lite och inte utspritt över en stor yta.

Vi fikade och fick se i en tv-ruta som visade på lekmogna laxar.

Vi frågade var det var någonstan och fick till svar att laxarna, de står alldeles här utanför och väntar på rätt tillfälle att vandra”gå” uppför den laxtrappa som var byggd utanför cafét upp till en liten damm.

Denna fisk ville tydligen bli fotad. Två gånger kom den upp framför kameran när jag skulle fota en annan fisk

Vi gick och tittade i laxtrappan men de hade inte börjat sin vandring än.

På andra sidan av denna uteplats fanns det ytterligare en byggnad som innehöll fiskar.

Där inne var alla fiskar som finns runt om Sveriges kuster avbildade plus ett informationssysten som pekade med en röd pil på den fisk som söktes.

Det gick att gå ut på en spång till dem, utan att de pilade iväg. Om de var levande det vet jag ej?

Det var filmvisning allra längst in i rummet.

På utvägen paserades en bassäng som innehöll bland annat en gädda, en eller två ålar samt en svart fisk som jag inte vet var det var. Detta var en för både Marcus och oss intressant samt lagom utställning/aktivitet att titta runt i.

Nu när vi gick till bilen såg vi att det var mång unga föräldrar på väg med telingarna till denna atkivitet.

Klockan var snart tolv.

Modell från "Tintin i Kongo", en T-ford. Utgivet år 1946, sid 11, ruta D3.

Vi hade bestämt att besöka två ställen denna dag om Marcus inte var för trött.

Nästa ställe blev Sjöhstoriska museet på Ladugårdsgärde, alldelse nära Tekniska museet.

Här utanför var parkeringen nästan full.

Nu hade de flesta till detta museum inte kommit för att titta på gamla skorvar eller modeller av fartyg, nej, det var ”Tintin” utställningen som drog hit en massa människor.

Ubåten som användes vid filminspelning.

Det första som möter en när man har kommit in, är den undervattensbåt, ubåt som var med i den film som spelads in med Tintin givetvis som huvudperson.

I serien var den konstruerad av proffessor Kalkyl.

Det avslöjas även vem författarens modell till proffessor kalkyl var.

Även här var det gott om barnfamiljer men även vuxna.

Det var förbjudet att fotografera ine i Tintin-utställningen.

Själv har jag upptäckt Tintin på äldre dar men det är många i min ålder som regelbundet köpte serierna om honom. Hela denna utställning är gjord som olika rum som man går igenom. Mycket bra förklaringar och många detaljer ur olika Tintin-böker.

Bilmodell från boken "Det söndeslagna örat". Utgiven 1943, sid 38, ruta C1. Hergés förebild till denna model var Rosengart kupé LR2, från 1929

I filmrummet i början av utställningen visades det Tintin-filmer hela tiden.

Många intressanta skisser till de olika Tintinhäftena visades, samt hur noggrann man hade varit för att få fram den rätta locken på det teknandet.

Bland annat omnämdes att Hergé och hans närmaste man hade åkt med på en stor fraktbåt mellan Tyskland och Göteborg, just för att alla detaljer på båten när den tecknades skulle bli rätta, likaså hur besättningen agerade i olika situationer.

Målad av Sillén

Vi gick sedan runt och tittade på många fartygsmodeller och på oljemålningar av bland annat Sillén.

Han var en skicklig marinmålare och fick en utmärkelse av kungen.

När jag som bäst stod och begrundade hur skickligt han hade återgivit en båt i sjönöd, kom Marcus och sade ”farfar nu vill jag åka hem”, han hade blivit trött.

Det var första gången jag hade hört honom säga indirekt att han var nöjd.

Bilder och text, Per Carlström

Till början