Per Carlström
Familj: Ja
Gift: Ja
Tre barn, två pojkar och en flicka
Född 1942 i Sofia församling, Stockholm
Fritidsintressen: Resor, modelljärnväg, konst
Familjen flyttade den 15 juni 2008 till Storå, Lindesberg dit två av våra barn hade flyttat några år tidigare.
Kyrkligt
Kom 2013 in i Kyrkorådet och kyrkofullmäktige i Guldsmedshyttans församling. Gjorde detsamma 2009.
Är med i Fria liberaler i Svenska kyrkan (Fisk), arbetsgrupp i Västerås stift.
Gick ur kyrkorådet och kyrkofullmäktige 2014, med att jag blev borgeligt begravningsombud i hela Lindesbergs kommun, för den nya perioden 2015-2018.
Jag hoppas att med min erfarenhet från dels församlingsarbetet i Tyresö församling samt Kontraktsarbetet i Södertörns kontrakt och det internationella arbetet under många år i Lettland, kunna bidraga med nya infallsvinklar på det kyrkliga arbetet.
Den mesta tiden gick åt till Tyresö församlings Internationella kommitté vars ordförande jag var.
Mycket nära samarbete med vår vänförsamling i Cesis i Lettland.
Var med i kyrkorådet, kyrkofullmäktige, valnämnden samt i Södertörns Kontraktsråd.
Ingick i Kontraktets Internationella kommitté med representanter från Österhaninge, Tyresö, Västerhaninge - Muskö,
Dalarö - Ornö - Utö församlingar.
Var lördagen den 21 november 2008 i Västerhaninge församling på Södertörns Kontrakts Internationella dag, och höll ett föredrag med bilder om hur Tyresö församling tidigare hade arbetat i Lettland. Politiskt
Är med i Folkpartiet och är med i styrelsen och är dess sekreterare.
Representerar Lindesberg i länsförbundet
Styrelseledamot i Studieförbundet Vuxenskolan i Örebro.
Lindesbergs kommun
Vice ordförande i Besök Linde AB.
Ordinarie ledamot i Socialnämden (Soc).
Förste ersättare i kommunfullmäktige (KF).
Ersättare i Stiftelsen Frövifors Papparsbruksmuseum.
Borgeligt begravningsombud för de som ej är med i svenska kyrkan,
I det tre församlingar som finns i Lindesbergs kommun.
Övriga föreningar
Kraftsamling Norr, Lindesberg.
Ett sammarbete mellan SPF Seniorerna Löa-Storåbygden, PRO Ramsberg och PRO Storå-Guldsmedshyttan som verkar för bättre kommunikationer i norra Lindesbergs kommun och speciellt dess norra glesbygd samt frågor om äldreboende och om kommunens framtid i denna del av kommunen.
Är även med i Odd Fellow i Lindesberg och Lions i Storå. Övriga intressen
Är mycket intresserad av möten med människor och tycker om att besöka andra platser i Europa.
Har sett hela vårt avlånga land ett flertal gånger innan resorna till utlandet började och har företagit många resor till våra grannländer samt i det gamla Västeuropa.
Har även besökt Lettland innan det blev medlem i EU.
Några av resorna finns nedtecknade och nu utlagda på nätet, de flesta med bilder.
Några konstrecensioner och debattartiklar är också utlagda.
Gav 2009 ut en bok om Afrika "Mitt Afrika" som kompletterades år 2010 med "Mitt Afrika i text och bild. Den senaste innehåller över ett 100-tal bilder. Båda två finns som två e-böcker.
Gav dessutom ut fyra fotoböcker som e-böcker om möten med människor och natur i Uganda och Tanzania. Med 100 till 300 bilder i dem. "My Africa in Photos, Tanzania", "My Africa in Photos, Uganda part I", "My Africa in Photos, Uganda part II", "My Africa in Photos, Uganda part III".
Bildtexerna i dem är på engelska för att flertalet av de invandrare som vistas här ska kunna tillgodogöra sig bilderna. Har skrivit om den sista stinsen i Lindesberg och Kopparberg. Det var en granne som jag en dag samtalade med, och som berättade om sitt arbete hos bland annat TGOJ mm. Det resulterade i en bok som jag döpte till "En järnvägare". Utkom 5 oktober 2012 som E-bok, med massor av bilder i. Hade innan dess skrivit om mina barndoms somrar i en by i Leksands utkant. 10 hela vecker varje sommar under hela skoltiden, nio år. Utkom 14 september 2012. Enbart som E-bok. Och ett försök till en roman "Reser med det okända". Tanken med den boken var att aldrig i förväg veta hur framtiden kan bli, den kan vara mera styrt än vi vill tro. Utkom 24 september 2012, enbart som E-bok. Har under 2000-talet skrivit nästan 30 barnböcker. De flesta är ännu så länge bara utgivna som e-böcker. Vi driver ett eget bokförlag "Irpec", Iréne min fru och jag. Under den vänstra fliken högst uppe, finns uppgifter om alla utgivna böcker. Började skriva barnböcker där frugan har illustuerade dem alla. Den första är om Katten Tom och hans äventyr i Leksand under 1940-50 talet. En riktig gårdskatt är det. 17 böcker har det blivit. Den busiga lilla apan, som lever i Paris och i den serien är det tre böcker klara. Den sista handlar om katten Kasper och hans husse Nicklas och det hela utspelar sig i Lindesberg under 2000-talet. Den som har varit i Lindesberg lär känna igen sig. Hade tänkt sluta men hittade en hel del outgivet av min mor och farfar, som jag ansåg skulle göras tillgängligt för en större krets. Ställer ut på bokmässorna i Göteborg och i Örebro. Att jag började skriva berodde på att jag råkade ut för en blodcansersjukdom, "Myelom", i ryggradens ena kota. Den hade bland annat vittrat sönder i de två övre hörnen som gjorde att jag behandlades (strålades) på USÖ,under slutet av oktober månad 2010. När jag kom hem i januari 2011, hade jag gått ned från 82kg till 55kg, krympt från 176cm till 172cm, var jag i början helt oförmögen att göra något. Att det upptäcktes berodde på en envis kvinnlig läkare på vårdcentralen i Storå. Jag hade en längre tid varit vungen att sitta och sova, natt efter natt, så hon såg till att jag fick tid för röntgen på Linde lasarett. De hittade inget på plåtarna. Efter ytterligare veckor med värk och att sitta och sova, värktabletter hjälpte ej, tjatade läkaren till sig att jag skulle få bli röntgad ytterligare en gång till, men utan resultat. Flera påstötningar från henne och tillslut upptäcktes det på plåtarna. Otroliga smärtor för mig. Satt även och sov i stol på Lindesbergs lasarett. Det kändes som om att jag skulle gå av varje gång jag skulle över till röntgenbordet. Jag vet att jag skrek rakt ut så ont gjorde det. Sedan gjorde det lika ont när jag skulle strålas. Inte av strålningen utan av överflyttningen från sängen til bordet. Den trasiga kotan stack ut och skrapade i sängkanten varje gång, trots att det för det mesta var två, tre som hjälptes åt. 10 gånger var strålningen plus alla röntgentillfällen. Totalt satt jag och sov i stol eller fåtölj i nio veckor. När de sedan tog hand om mig på USÖ, så fick jag all hjälp jag kunde få. Sjukdomen är inte så vanlig men det beräknas att 150 personer råkar ut för den varje år. Jag är än en gång mycket nöjd med samspelet inför hemkomsten mellan sjukhuset USÖ och kommunen. Kanske jag vågar skriva om det senare, livet förändrades totalt efter detta, så det är svårt att delge en större grupp, detta är första gången som jag gör detta. Fortfarande än idag får jag inte lyfta lite tyngre saker,som en matkasse, inte springa eller hoppa. Hopplöst att inte kunna gräva i trädgården. Kunde efter en tid kommma ut i trädgården och satt där och skrev det mesta. Fick under den sommaren många uppslag till kommande böcker, vissa påbörjades och slutfördes senare. Är ute och går med stavar tillsammans med min fru, så ofta det går. Själv tror jag att det var det som gjorde att allt gick så bra jag hade en jättebra fysik. Den värk jag har kvar, som kommer lite då och då, den får jag leva med sa doktorn. Det kan jag acceptera, hellre lite värk, och att man lever. Hade sommaren innan varit med i ett program på Karolinska Institudet "Doris" för de som låg i riskzonen för diabetses. Fick ut stavar för att gå 45 minuter varje dag, vilket jag och alla andra i gruppen gjorde, sedan redovisades det mesta för oss. Vissa resultat skule dröja i flera år innan alla analyser var klara. Vi undersöktes genom att cykla på en fastsatt cykel tills vi inte orkade mera, vägdes, mättes, fick åka till en speciell klinik som mätte vår fettmängd på kroppen, muskelvävnadsprov togs och sändes iväg med flyg för annalys mm. För det fick vi 100 kr varje gång. Detta gjordes innan vi satte igång med stavgången. Vi skulle dessutom inte ändra vaår kostvanor, så jag fortsatte med mina chips. Hjärtat kollades noga, man filmade hjärtat ur olika vinklar och hur klaffarna arbetade, vi kunde se allt på monitorn bredvid britsen. Detta sparades för att forska på. Blod-och urinprov lämnades varje gång. Skulle något onormalt upptäckas skulle det undersökas vidare. De flesta mötena var ute på Gustavsbergs vårdcentral, Värmdö kommun. Bara det som krävde avancerad utrustning gjordes på Karolinska Institutet i Solna. Sedan på hösten gjordes alla undersökningar om igen, och ett resultat som förvånade oss alla, det var att kontrollgruppen som inte hade gått något, de hade också fått bättre värden. Stavarna och stegräknaren fick vi behålla. Iréne min fru har givit ut två böcker om sin barndom "När jag var liten" och "När jag var liten del II", samt en om hur det var när henns far var liten "Pappa minns". Dessutom tre böcker i kategorin Rim och ramsor. Idag har hon kommit ut med flera böcker. Alla finns även som e-böcker. Alla böcker är dessutom konverterade till att kunna laddas ned i läsplattor och smartfon, utom fotoböckerna och "Resan med det okända", som anses för stora att låta sig göras. Det senaste hände i november 2014 då jag opererades för in fistel i magen. Den satt mellan magsäcken, urinblåsan och grovtarmen. Meningen var att de skulle ta bort fisteln och under tiden 3-6 månader ha den påse på magen, men det behövdes inte. De kunnde skarva ihop tarmen med en gång och det var ju bra. Jag hade klagat på ont imagen under flera år men i våras blev det värre. Efter många om och men så uppdagades det var felet låg någon stans. I samband med operationen så kapades tarmen av ytterligar, då jag hade en otrolig mängd utbuktningar på den. I utbuktningarna låg det matrester och jäste. Det hade enligt läkaren givit upphop till de magsmärter som jag under de senast 30 åren hade haft. Kom hem efter 3 veckor, lagom till jul.